hanna

jag lever. om man nu kan kalla dethär att leva. efter lördagens bravader och extrema kyla halkade jag tillbaka lite. igår ringde tillomed mamma till sjukhuset, men efter ett extremt nejnejnej-gråt-panik-utbrott från min sida ( och det faktum att de på sjukhuset inte svarade i telefonen ) så slapp jag åka in igen. orken är inte riktigt på topp, och matlusten existerar faktiskt inte, nej inte alls. jag tvingar praktiskt taget i mig mat, och ligger stilla och andas djupt en timma efter varje mål i hopp om att det inte ska komma upp igen. det konstanta illamåendet tar snart kål på mig.. men jag jobbar på det, inbillar mig att medicinen hjälper osv. in på sjukhuset ska jag då rakt inte igen iallafall! men nu ska jag tvångsmata mig själv med lite kräm och vatten innan sängen.

hanna

och helga, nu kan du kommentera även fast du inte är någon bloggare ;)